Caspar Friedrichin (1774-1840) kuusia Puijon mäkimontun laidalla.ensilumen aikaan 2018. |
Vuodet vierivät,
minä leikin siveltimellä omassa talossani.
Miksi minä eksyin tälle polulle,
metsään joka lohduttaa yksinäistä?
Iloni ovat pieniä enkä pyydä mitään.
Olen kuin varjossa kasvava kämmekkä
ja kaukaiset saaret,
joiden sinisiä saloja saan maalata
kenenkään näkemättä.
(Åren går med min pensel i mitt hus. Varför förloras jag på vägen, den skog som tröstar ensam? Min glädje är liten och jag ber inte om någonting. Jag är som växer orkidéer och i skuggan av avlägsna öar med blå hemligheter gör mig möjligt att måla i dag.)
PS och samma på video här.
PS och samma på video här.
2 kommenttia:
ihania! :)
kiitos!
tjt
Lähetä kommentti